Emelie Almroth

Svettpärlor och diamanter
Hawaii bjuder på sol och värme! Här går det inte direkt någon nöd på oss. Den senaste veckan har det egentligen inte hänt så överdrivet mycket, vi har mest legat på stranden och tagit det lugnt, precis som vi hade tänkt. Lite less blir man ju förstås efter ett tag, därför har vi lyckats gå runt och kolla in stan, hängt med våra sköna roomies från Kanada, åkt till Pearl Harbor och dessutom till Wet n' Wild. Mer om sådana ting kommer strax, det vill säga när bloggen är samarbetsvillig och vill ladda upp våra bilder. Annars har vi idag bestigit en vulkanisk krater, lite spontant sådär när planen egentligen var att surfa.
 
Vi steg upp rätt tidigt imorse för att hänga på Kanada och surfa, som sagt, men när de inte vaknade antog vi att de hade varit uppe rätt länge kvällen innan. En av dem skulle ju åka hem samma dag, så fokus låg troligtvis på det. Hur som helst gick vi då tillbaka till ursprungsplanen som var att åka upp till Diamond Head State Monument och vandra. 
 
 
Diamond Head är ursprungligen en vulkanisk krater, men på toppen av den byggdes 1908 en station för USAs militär som framför allt användes under andra världskriget. 
 
 
Det skulle ta ungefär 60 minuter att ta sig upp till toppen, men vi har ju tränat ett par gånger på Nya Zeeland och Fiji så vi var uppe på 30. Vi blev nästan lite förvånade när vi helt plötsligt var uppe. Alla andra vandringar vi har gjort hittills har varit så pass långa att vi har vant oss vid det. Dock var den här endast uppför utan några som helst plana ytor, så det tog lite på benen.
 
 
En dålig sak, som vanligt, var att det var fruktansvärt mycket turister. Även fast det är en någorlunda jobbig vandring verkar folk tycka att det är värt det, vilket jag kan hålla med om. Vandringen är dock inte för alla. En bit nedanför toppen såg vi nämligen en äldre man som hade kollapsat, troligtvis av en kombination av klättringen och hettan (det var verkligen sjukt varmt). På vägen ner mötte vi därför ett par joggande brandmän/räddningstjänstemän och när vi nästan var nere såg vi hur en räddningshelikopter flög ner den kollapsade mannen och hans familj från berget. Hoppas att allt gick bra. 
 
 
 
 
 
 
 
Klara med vandringen en timme snabbare än planerat gick vi tillbaka dit vi kom från för att hoppa på en buss in till stan igen. Det blev dock ett litet stopp vid ett utomhusgym som låg väldigt bra placerat mellan kratern och busshållplatsen. Varför nöja sig med att bestiga berg?