Emelie Almroth

Vandringar!
Hej! 
Jag tänkte skriva lite om vandringarna vi har gjort här på NZ! Vi har gjort några långa och väääldigt många korta. 
 
1. Mangorei Track (Mount Taranaki), New Plymouth
Den här vandringen är en av mina favoriter här på NZ. I slutet av leden finns den mest populära stugan -» Pouakai Hut. Det är en sån stuga som man kan övernatta i om man vill. Vi hade tänkt göra det meeen vi fick reda på att alla barn på NZ var lediga runt den helgen. Så vi sket i det och gick tidigt på morgonen istället. Vi gick vid 04.00 för att hinna se soluppgången! En bonus vid den tiden var att det var mörkt nog att se hela vintergatan!
Det står att vandringen ska ta 2h och 30 min att gå. Vi gick den på 1h och 40 min. Det beror lite på vilken inställning man har. Den går väldigt mycket uppför och det är trappor nästan hela vägen. Vilket kan resultera i att man måste stanna och vila knän/ben (iaf jag). Det är en väldigt fin track då den går genom både tät djungel och öppet landskap. Det är också en enkel track då det är trappor och bra underlag nästan hela vägen. Ett starkt tips från mig är att börja gå på natten med pannlampa. Då är det mörkt och så ser man inte vägen så bra framför sig (typ alla trappor och hur jobbigt det är, heheh). Sen så kan man få se glowworms, vilket är sjukt häftigt! 
Här är en bild från sjön som man kan gå till från Pouakai  hut. Sjön heter Pouakai Tarn och är en väldigt populär turistattraktion. Vi var inte ensamma där om vi säger så, haha! 
2. Roys Peak, Wanaka
Den här vandringen är det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv! Det säger ganska mycket. Ända sen dagen jag såg den fina och episka bilden därute på toppen så har jag velat gå dit. Så sagt och gjort! Vi bestämde oss för att ta den utmaningen. 
Vi började även den här vandringen med att gå tidigt för att se soluppgången. Klockan var runt 04.30 när vi började gå. Det betyder att hela stjärnhimlen lyste starkt i början av färden och sen sakta försvann i gryningen. Den här vandringen var jag tvungen att seriöst stanna vid varje hörn för att hinna andas och vila mina ben! Herregud, det gick KONSTANT uppför i 3h. Och det var inte svaga lutningar heller. Det står att det ska vara en lätt track att gå för att det är grus, stor väg och lätt underlag. Jag skulle säga att starka ben och bra kondition är en bra start för att orka! Visst, jag orkade ta mig upp men jag kämpade för det. Tror jag grinade 3 eller 4 gånger för att jag var nära att ge upp. Tack och lov gjorde jag inte det! Känslan när vi äntligen var uppe och fick se utsikten var värt allt♥ Då grinade jag av lättnad istället, haha! Som Alex kallar mig -» Emotionella Emelie!
Det var även sjukt kallt på toppen. Säkert runt 0°, men det kändes som -15°. Vi stannade tills solen hade gått upp och sen började färden sakta men säkert neråt. Den var nästan lika jobbig som vägen upp. Jag som har ont i mina knän hade det lite kämpigt. Det är jobbigare att gå uppför men svårare att gå nerför. Jag gjorde allt för att förenkla för knäna och höfterna men det resulterade i en ond ländrygg. Allt som allt så tog vägen ner ca 2h. Vägen upp är 8km och vägen ner är samma, så 16km totalt. 
Jaja! Nu blev det en väldigt negativ bild av Roys peak! Men jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt som det var! Kanske var tur att jag inte visste om det, då kanske jag inte hade gått den ;) 
3. Tongariro Crossing, Taupo
Det här är Nya Zeelands mest populära track. Iallafall på sommaren. Jag & Alex har gjort den två gånger. Den är 19km lång och brukar ta 6h att gå. Första gången vi gick den tog det ca 7h, och andra gången tog det 9h. Vandringen går genom vulkanisk mark och en av huvudattraktionerna är Mount Ngauruhoe (Mount Doom från Sagan Om Ringen-filmerna), som är en av de två vulkanerna i området som fortfarande är aktiv. Den här tracken har väldigt enkla delar men också väldigt jobbiga partier. Den svåraste delen av tracken är den efter den högsta toppen. Då är det vulkaniskt rullgrus nerför! Det går liksom inte att planera sin gång ner för man vet inte var man ska placera fötterna bra. Ibland åker man ner med gruset en bit innan man finner balansen igen. Pricken över i är att på båda sidor om vägen ner så är det sjukt brant! I värsta fall kan det gå riktigt illa! Rulla 200m ner bland stora vulkaniska rullstenar är ingenting för mig. Men det är samtidigt ett äventyr. Lite spänning! Dock så måste jag säga en sak som få vet om! Efter den spännande och fina delen så kommer den SJUKT tråkiga vägen ner! Efter vulkanen och allt så kommer man till en skylt som visar att man har 1.1 mil kvar att gå, blööööö! Den delen innefattar en sjukt slingrig väg och en skogsväg. Den delen suger. Tänk att ha 4km kvar i skog när allt man vill är att vara framme. Huvva!! Kan även skriva att det är på egen risk att gå Tongariro Crossing, eftersom att vulkanen fortfarande är aktiv (senaste utbrott 2012!) så vet man aldrig! Yolo, hehehe
4. Hooker Lake -» Mount Cook
En väldigt lätt vandring på ca 1h 30min! Även den här har vi gått 2 gånger. Fortfarande så är det en av de finaste ställena på NZ. Jag älskar Mount Cook! För er som inte vet så är det Nya Zeelands högsta berg. Den här vandringen har nästan inga jobbiga backar eller trappor. Den har däremot 3 häftiga och långa hängbroar där man går över forsar av vatten som smält från glaciären. 
5. The Grove, Abel Tasman
En kort vandring på max 30 min! Direkt när vi gick in där så kändes det som att kliva rätt in i Jurassic Park! Det var så overkligt och häftigt att uppleva den naturen att vi hade svårt att prata. Vi gick med öppna munnar och tog in allt! Det ser inte så häftigt ut på bild men jag lovar att det var det! 
 Vi har gjort massa andra vandringar men jag har inte tillgång till alla bilder just nu! Så det fick bli 5 stycken här på bloggen. Den sista som är värd att nämna är en som heter ”Koropuku falls track”. Det är en liten vandring på ca 40 min som leder till ett sjukt häftigt vattenfall. Det finns väldigt många fina vattefall på sydön men det här är min favorit!  Varför jag föll för den tracken är för att det är en väldigt gömd track! Det är väldigt få turister och så är det ingen specifik gångväg. Det är verkligen som att gå i en oupptäckt djungel. Vi var tvungna att ta oss över stenar som låg i forsar och även krypa under stenblock. Och där mitt i djungeln finns ett gömt vattenfall! Hur coolt? 
 
Jag hoppas att ni hemma njuter av vårvärmen! 
Kram♥
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress